Sport & missbruk

Det finns ett gammalt skämt som går ut på att ”spriten räddade mig från sporten”. Varifrån det kommer är jag inte helt säker på, men jag vill minnas att det är någonting Micke Dubois sa som sin karaktär Svullo. Svullo som för övrigt tävlade i alkoholism. Men helt säker på att det kommer från Svullo är jag inte, det var ju länge sedan och en Google-sökning är mer eller mindre resultatlös. Däremot hittade jag den här lilla trallpunksdängan på temat, som heter just ”Spriten Räddade Mig Från Sporten”. Låten är från 1995, alltså lite efter Micke Dubois storhetstid och det är väl inte helt osannolikt att det är från honom de fick idén.

Allvar i botten
Visst är det en rolig liten låt och det är en kul liten ordvits, att vända på ”sporten räddade mig från spriten”. Men det hindrar inte att det finns ett allvar där. Alkoholism och drogberoende är allvarliga problem som man egentligen inte ska skämta med. Själv har jag haft familjemedlemmar som drabbats av beroende och det kan jag säga, det är inte roligt. Självklart inte för den som drabbats, men även för omgivningen. Även om man vill hjälpa och gör sitt allra bästa så är det svårt och ingenting som man klarar på egen hand, annat än i undantagsfall. Hjälp från utomstående behövs och det är där man som närstående kan göra skillnad. Missbrukare klarar väldigt sällan att söka hjälp på egen hand.

Hjälp finns att få
frälsningsarmens med missbruksvårdHjälp finns att få för anhöriga till missbrukare. Det är det viktigt att poängtera, för ofta känner man sig väldigt ensam och hjälplös. Kommuner och landsting finns där givetvis men det är inte alltid det räcker till. Då finns det andra som man kan vända sig till, organisationer som har många, många decenniers erfarenhet av missbruksvård. Jag tänker nu närmast på Frälsningsarmén, som gör så mycket mer än att spela gitarr och sjunga om Jesus vid sina insamlingsbössor. Insamlingarna behövs självklart, för att få in de pengar som de behöver för att bedriva sin verksamhet.

Pengarna som samlas in kommer ju faktiskt att göra nytta. De går till härbärgen, mat till hemlösa, hjälp och så inte minst till missbruksvård. Frälsningsarmén driver både behandlingshem på flera platser och stödboenden där missbrukare och före detta missbrukare får chansen att komma igen, att ta sig tillbaka till ett värdigt liv. Det är ställt bortom varje rimligt tvivel att Frälsningsarmén verkligen gör nytta. Det är verkligen en organisation som drivs av idealism mer än någonting annat.

Pengarna går till de som behöver
Det bevisas inte minst av lönerna inom frälsningsarmén. Av alla välgörenhetsorganisationer så har chefen för Frälsningsarmén den lägsta lönen, strax över 400 000 kronor per år. Förvisso en okej lön, men knappast någonting som känns överdrivet. Faktum är att det är mindre än hälften av genomsnittslönen för cheferna för välgörenhetsorganisationerna i Sverige.

Nivån på ersättningarna inom Frälsningsarmén är ytterligare ett skäl till att jag stöder dem. När de står där med sina bössor, ja då skänker jag gärna en slant. Det är uppfriskande med en välgörenhetsorganisation där ersättningsnivåerna till de anställda ligger på en rimlig nivå. Men till syvende och sist är skälet till att jag ger dem pengar att de gör mycket gott, inte bara vad gäller missbruksvård. Frälsningsarmén är helt enkelt en klassisk välgörenhetsorganisation som drivs av idealism. Det gillar jag.

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *